djousen

Ni vet den där känslan, när ingenting går som man vill, när allt känns hopplöst, värdelöst o allmänt fuckat. känslan som gör att man bli så osäker o vet inte vart man ska ta vägen. man vill bara försvinna, bara fly, men sedan inser att det hjälper inte, problemen följer med vart man än tar vägen. känslan försvinner inte för ens man tagit tag i problemet. jag har nu suttit o tänkt, varför uppstår denna känsla varje gång? men jag har precis kommit till insikt att det är jag som är problemet. kanske inte jag som person (?) men denna käsnla jag får varje gång, den kanske jag itne ens behöver ha. det kanske ite är så som jag tror det är. alla kanske kommer till denna punkt, men när jag kommer hit, så ger jag oftast upp. o jag tänker att ja inte ska ge upp denna gång, jag vill inte ge upp, men samtidigt så känns allt så hopplöst att man lika gärna kan ge upp. men då sätter jag mig i en annan situation, där jag får denna känsla LIK FÖRBANNAT!!!! hur jag än gör, så försvninner inte denna käsnlan!? är det mitt dåliga självförtroende som spökar, eller, va.. ja vet inte! varför, VARFÖR, sätter jag mig här, bakom denna jävla cpskärm, o skriver ett inlägg, som förhoppningsvis inte någon läser, ist för att ta tag i känslan o strypa den genom att ta tag i problemet, nej, varför ta tag i någonting liksom.. hur svårt kan det vara, jag har tänkt dag in o dag ut i flera dagar nu, HUR ska jag lägga upp det, vad ska ja säga, vem ska jag säga det till, vem, hur, var, varför!!!!!!!!! galen, blir jag! härom natten la jag upp det så bra i mina tankar, men nu, vet jag att jag inte vågar! en vecka framåt, o ja kommer bli ännu mer galen för att jag inte tagit tag i det! jag vet hur det kommer bli, för som sagt, det blir så varje gång.. jag har varit vid denna punkten ett tag nu, men jag har liksom förnekat de. jag har gått med på allt o föröskt intala mig själv att det är bra som det är o att jag trivs med detta. men ack ve, ack ve.. det är ju itne så det ligger till! allt jag vill nu, är bara o försvinna, bara ta mitt pick o pack o försvinna, släppa allt som har med allt o göra, o bara dra! men kommer det inte bli likandant där, dit jag tar vägen? denna käsnla kommer nog alltid hemsöka mig, tills jag tar tag i fanstyget till känsla.
 dretliv!