djousen

Lisa kom på lördag!!! det är det jag hoppas på allra mest just nu, det vore så himla underbart :)

Yesterday, all my troubles seemd so far away,now it looks like they are here to stay

Tänk dig, du sitter hemma i din ensamhet och du är hungrig, du tar en bit mat men klarar inte av att äta den. Du tar dig lite alkohol och en ciggarett och du känner effekten på en gång. men effekten är inte densamma, du brukar inte bli dåsig av skiten. Du sätter dig vid datorn och du svettas som en gnu, hjärtat går fortare och fortare, och allt känns allmänt deprimerande. Du tänker tillbaka på ditt liv, och du börjar skaka. Du tänker tillbaka på dem senaste dagarna och inser att du varit lite extra skakis och lite extra klantig. Vad är felet undrar man.. Du känner att allt och alla går emot dig och nu vet du direkt vilka dina absoluta bästa vänner är. Du går ut på en promenad för att samla tankarna och du släpper tankarna för en stund, du stöter på en kompis och denna följer med dig hem och du kan tänka på något annat. Men när denna går hem sitter du där i skiten igen, du börjar tänka igen men vill inget annat än att släppa allting och försvinna, du ser tillbaka på alla beslut du gjort och du känner ångest. Klockan blir mycket och de flesta människor i din närvaro har somnat för natten.. Du sitter där själv och skriver en blogg, som är helt meningslös, bara fruktansvärt deprimerande, men också sann! Du klagar på massa saker du känner för tillfället, men du vågar inte yttra dig om dom helt och fullt så du skriver i ett annat perspektiv.. Du förväntar dig inget medlidande från någon, du vill bara yttra dig. Du vill få människor att förstå, att lilla tjejen med blå ögon inte mår så bra som hon borde. Du får höra från männskor omkring, närstående och icke närstående att du borde söka hjälp, du borde prata med någon. En kurator, en psykolog? Du känner dig värdelös och eftersom du såpass envis så du bestämmer dig för att klara det på egen hand, precis som förra gången du kände på detta sätt. Men du kommer underfund med att det tydligen inte lyckades så bra eftersom du än en gång sitter och gråter i din ensamhet och endast känner för lite antydan från vissa personer att de bryr sig. Du börjar hacka ner på folk i ditt sinne, och du skyller på alla andra. Men inser lite senare att problemen endast ligger på dig själv och dina val i livet. Man får skylla sig själv tänker du, och börjar genast gråta igen. Du sitter och läser igenom det du nyss skrev och kommer fram till att du hatar dig själv, och ditt liv. Men dock älskar du dina vänner, och din familj. Du skulle aldrig kunna tänka dig och lämna dom, men vissa dagar så känner du att det inte skulle finnas nått skönare än att råka ut för en olycka. Du läser igenom dina gamla anteckningar från sist du mådde såpass kasst och hittar ditt avskedsbrev, men du hittar även de du skrev under tiden du hade känslor för ditt ex. Hur knäsvag han gjorde dig och hur mycket du bara ville kyssa honom, men inte vågade. Du tänker tillbaka dit och undrar vad som hände egentligen, vad var det som gjorde att du bara släppte honom. Du hade så mycket känslor inom dig, som du bara ville låta honom få ta del av. men det funkade inte.. Du tänker på dina nuvarande känslor för pojkar, och inser att kärlek suger. du vet inte ens vad kärlek är längre, kommer det någonsin nånting gott ur det? Att känna sig ensam och övergiven och icke älskad är hemskt, men du inser att du borde klara dig bra utan motsatta könet.. Men inser ganska snabbt att du sitter och ljuger för dig själv bara för att försöka må lite bättre. Men denna gång går du inte på den bullshiten! Du vill lära dig att bli självständig, inte behöva bekräftelsen eller uppmärksamheten från pojkar. Du vill ha någon att dela alla dina känslor med, dela hela ditt värdelösa liv med. Du vill ta del av någon annans liv och du vill känna lycka ännu en gång, du saknar känslan. Du saknar att vakna upp breve någon som du vet älskar dig och du saknar bara känslan när någon du älskar, och någon som älskar dig kramar dig nästan till döds. Du inser genast, du har endast tänkt på en pojke under hela tiden du skrev hur du vill ha det.....

Det här är grejen, jag känner mig olycklig. Jag vet inte vart felet ligger, och kan därför inte göra någonting åt saken. Jag försöker på både det ena och andra viset, men ingenting funkar. Ska jag gräva ner mig ännu en gång till tills det bara finns en väg att gå och det är uppåt, eller kommer jag hitta ett bättre, och nyttigare sätt? Livet är inte alls som jag hade räknat med, bara för nått år sen såg allt så lätt ut. Och jag vet, alla ungdomar går igenom denna perioden, men jag menar att allt skulle kännas så fel och man växer ifrån vissa människor och det visar sig verkligen. Och kärleken ska vi inte ens prata om, varför är killar så viktiga i våra liv? Jag menar, vi klarar oss väl bra utan dem? Men nej, det är klart att man ska falla för både den ena och den andra, och alla är oåtkomliga! Jag har haft både den ena och den andra chansen hos de allihop, men har alrig tagit den. Hur kommer det sig? Varför ser man inte på personerna ifråga på samma sätt när chanserna kommer, som när det är försent.

Träffat bror igen, han hade permis igen :) kom endast hem och sov men va ändå skoj och få se han! love you bro <3

ska vi älska, så ska vi älska till rock'n'roll

Japp alla hjärtans dag igår då, sjukanm mig från skolan och åkte till kristinehamn för att hälsa på lisa :) mycket trevligt, men kristinehamn = ungdomens stad? NJAAAAA, tveksamt! :D

Är nått så fruktansvärt skoltrött, pallar ingenting längre.. gör absolut ingeting på lektionerna!

Jag har så mycket att skriva om känner jag...  ääh, jag ger upp :)

Du är värd mer, även om jag inte känner dig så bra och vi endast har träffats ytters få gånger så bryr jag mig fruktansvärt mycket om dig! ta hand om dig, snälla...