djousen

Jag börjar bli jävligt trött på det här, på mig själv.
Hur svårt kan det egentligen vara, jag menar, du är speciell,
men så jävla speciell att jag fortfarande har dig klistrad på ögonlocken.
Det är dig jag ser när jag blundar! Varför?
Du vill ju inte ha mig, så varför ska jag gå runt och tråna efter dig?
Jag får dissningar efter dissningar men ändå så är du fortfarande i mitt hjärta. snälla nån!
Jag känner dig ju inte ens, hur kan du då sitta fast så jävla hårt.
Helvete, jag borde inte ens vilja ha dig..
Du faller både för den ena och den andra,
men du kan inte ge mig en chans att visa vem jag är.

varför kämpar jag? eller, jag kämpar inte ens, jag bara låter det gå förbi. 
Jag borde satsa mer för att veta om det verkligen är så att du inte vill ha mig.
Men jag borde inte satsa heller, jag borde helt enkelt gå vidare och bara släppa dig.


Nu är det sex dagar kvar till jag blir arton! helskotta va nice.